USA först med streckkoder och gemensam standard

2013-05-27

GS1-systemet fyller 40 år 2013. Det var 1973 som den amerikanska streckkoden UPC färdigställdes. Det var en streckkod med tolv siffror och som kunde läsas av med en skanner.

Streckkoden hade uppfunnits redan i slutet av 40-talet men det var först i mitten av 60-talet som lasern lanserades som det blev möjligt att läsa streckkoder. 1969 kom också den första kommersiella läsaren som byggde på fotoceller, därmed fanns en teknik som satte fart på utvecklingen.

Behov av att rationalisera

Det fanns på 60-talet ett växande behov av rationaliseringar i den amerikanska detaljhandeln som sett kostnaderna öka. 40 procent av arbetstiden i de stora butikerna gick åt till kassaarbete och 50 procent av driftkostnaderna låg i kassalinjen. I slutet av 60-talet konstruerades i USA apparater som kunde läsa av speciella etiketter som var kopplade till en butiksdator. För att identifiera varorna fick de en egen identitet, ett nummer. Detta nummer kombinerades med en optiskt läsbar kod, en streckkod. Till att börja med försåg man varorna med butikens artikelnummer kombinerat med kassaleverantörens streckkod, en kassaapparat från IBM använde IBM:s streckkod. Det innebar att varje enskild artikel fick märkas i butiken efter den kassaapparat som fanns just där.

1969 enas representanter för dagligvaruhandeln i USA att ta fram en gemensam standard för artikelidentifiering och som byggde på streckkoder. 1970 formas det som kom att bli Uniform Grocery Product Code Council, UGPCC. I det ingick de högsta cheferna för företag från dagligvaruhandeln, dess leverantörer och kassasystemtillverkare.

Det var inte självklart hur streckkoden skulle se ut när dagligvaruhandeln i USA bestämde sig för att ta fram en gemensam standard.

Tolvsiffrig kod presenteras 1973

Efter ett intensivt utvecklingsarbete kunde man 1973 presentera en tolvsiffrig kod och streckkodsymbol. Koden hade under resans gång fått namnet UPC, Uniform Product Code, och den beskrevs som en ”icke varubeskrivande, helt numerisk, blandad kod”.

1974 blir ett tuggummipaket från Wrigley's den första artikeln med en streckkod från UPC som skannas. Det lär ha skett i en butik i Ohio i USA. Det skulle dock gå trögt med att lansera streckkoden inom handeln i USA. Konsumenterna var misstrogna mot att prislapparna togs bort. Först fram mot 1980 tog det fart då fristående stormarknader tar till sig UPC-systemet.

1974 är även det år då den europeiska detaljhandeln sätter igång med utvecklingen av EAN, European Article Numering. Det blir en trettonsiffrig kod (EAN-13) som bygger vidare på den amerikanska lösningen, och som är identiskt förutom att det är ytterligare en siffra. EAN kommer att få sitt genombrott i stor skala ungefär samtidigt som UPC slår igenom i USA.

EAN sprids internationellt

Genom den trettonde siffran blir EAN:s nummersystem tio gånger större än UPC, och det blir EAN-standarden som sprids internationellt. De första länderna utanför Europa som började använda EAN-koden var Australien, New Zeeland samt Japan.

Då EAN (likväl som UPC) inte är signifikant, dess enda syfte är att identifiera en vara, inte beskriva den, sprids tekniken även till andra branscher. Tekniken med artikelnumrering kan användas för vilka varor som helst. Det lägger grunden till den snabba spridningen till andra områden.

2003 bildas GS1 när EAN och dess amerikanska motsvarighet slås samman. GS1-systemets standarder för streckkoder och identifiering används i dag i alla branscher.