Samarbete och tekniskt kunnande bakom Sveriges framgångar

2013-05-28

Bra samarbete mellan handeln och leverantörer, samt ett högt teknisk kunnande, gjorde att Sverige tillhörde de länder som kom att ligga långt fram i utvecklingen av streckkoder.

En av dem som under flera decennier var drivande för utvecklingen i Sverige är Björn Passad, EAN Sveriges första VD. Redan 1969 hade han som anställd på Sveriges Grossistförbund medverkat till etablerandet av Dagligvaruhandelns Erfa-grupp. Inom den startade arbetet med att utveckla ett gemensamt svenskt datakommunikationssystem för affärsmeddelanden som hette DAKOM.

– I DAKOM användes leverantörens artikelnummer för varuidentifikation. Det fanns inget omedelbart behov av en enhetlig artikelidentifikation, men DAKOM fick betydelse för EAN-utvecklingen genom att ha skapat en projektorganisation som fungerade på det tidiga IT-området. Där fanns en ledningsgrupp med lika representation för leverantörer och handel, där fanns olika tekniska kommittéer och jag fanns med som en av två projektledare, minns Björn Passad.

Startskottet gick i Paris 1974

Björn Passad följde vad som hände i USA, där UPC-koden presenterades 1973, och han var Sveriges representant när den europeiska dagligvaruhandeln träffades i Paris i början av 1974 för ett första sonderande möte rörande möjliga europeiska vägval. Tysk prestige grumlade den tekniska delen av diskussionen, men en majoritet förordade en utveckling av det amerikanska konceptet och så startade arbetet med det som skulle bli EAN-koden. När startskottet gick i Paris satte det även fart på utvecklingen i Sverige.

I december 1974 bildas en svensk ledningsgrupp ur Dagligvaruleverantörernas förbund, DLF, och handelns Erfa-grupp som fick namnet Svenska EAN-Kommittén. Ledamöterna var VD:ar i ledande företag, i princip desamma som redan satt i DAKOMs ledningsgrupp. Christer Jacobsson, teknisk expert för leverantörerna, och Björn Passad, som var expert för handeln, utsågs till exekutiva funktionärer. Utvecklingsarbete inleddes sedan såväl i Sverige som på europeisk nivå.

1977 undertecknar de europeiska länderna avtalet om EAN, och i Sverige fortsätter arbetet bland annat med kassadiskarnas utformning och hur viktvarorna skulle hanteras, vidare inrättas en nationell nummerbank och ekonomin i systemet analyseras (se faktaruta nedan).

Avtal klart i Sverige 1979

Den 21 februari 1979 undertecknas ett avtal mellan leverantörerna och handeln om införande av EAN i Sverige, och den 19 mars inregistreras Stiftelsen EAN i Sverige hos länsstyrelsen. Det svenska EAN-kansliet består vid den här tiden av fyra personer som alla arbetar halvtid.

– Men EAN i Sverige hade blivit operativt redan under 1978, det var avtalet som tog litet extra tid. Särskilt skrivningen om hur leverantörerna senare skulle få tillgång till försäljningsdata ur EAN-läsande kassor var en källa till bekymmer, minns Björn Passad.

Tuffa diskussioner mellan handel och leverantörer

För även om Sverige tillhörde föregångsländerna var det var tuffa diskussioner, och det tog många år innan streckkoderna användes i svenska butiker i någon större omfattning.

– Leverantörernas ville ha ett så omfattande åtagande som möjligt från handelns sida. Här låg nämligen den stora ”vinsten” som skulle balansera de extra kostnader som streckkodsmärkningen ansågs medföra, framhåller Björn Passad.

– Handeln insåg också att det var fråga om värdefull information, men samtidigt var man osäker på om vem som kunde tänkas äga dessa data, hur integriteten för enskilda butiker skulle kunna skyddas och framför allt över hur försäljningsdata skulle utformas och komma att användas. Handeln ville inte investera i nya kassor förrän det fanns många artiklar som var märkta. Man enades om en omställningstid på två till tre år för varor med enhetspris.

Men EAN-märkningen i Sverige kom att fått ett kraftfullt genomslag innan omställningstiden var till ända.

– KF, som hade mer än hälften av sin dagligvaruomsättning från egna leverantörer, kom att bli en katalysator för resten av marknaden, berättar Björn Passad. KF hade nämligen tidigt fattat beslut om att alla varor från egna leverantörer skulle EAN-märkas. Samtidigt uttalade man att EAN-märkta varor skulle prioriteras vid inköpen. Beskedet fick alla leverantörer att agera.

De första leverantörsnumren

Redan under 1978 utdelades de första leverantörsnumren till svenska leverantörer. De tio första var: KF, Wasabröd, Unilever, Cloetta, Löfbergs, Kronägg, 3 M Svenska AB, Nitor, Kungsörnen och Salubrin/Druvan. Andra leverantörer följde i snabb takt. Närmare 300 leverantörer var registrerade för EAN-märkning vid mitten av 1982, som brukar betecknas som ett genombrottsår.

De första testbutikerna kom igång under 1981, då fanns fem butiker som kunde läsa EAN-koder, men märkningen med streckkod gjordes då huvudsakligen i butiken. Under 1982 finns det 22 pilotbutiker i olika butikskoncept och med olika teknisk utrustning. Från och med detta år tas EAN-koderna i dagligt bruk i butiker runt om i landet.

Läspennor för avläsning

Till att börja med var en fast skanner ovanligt, det var för dyrt, även om det förekommer på några stormarknader. I stället kommer billigare läspennor till användning. Ganska snart utmanas de av handhållna skannrar. Fasta skannrar är numera det helt dominerande avläsningsverktyget.

– Antalet pionjärbutiker mer än fördubblas under 1983 och kom upp i femtio butiker. Under de följande fem åren kommer antalet EAN-butiker att överstiga 600 butiker, och i slutet av 1980-talet är vi uppe i en verklig driftssituation, berättar Björn Passad.

Konsumentverket gör en undersökning 1994 som bland annat omfattar EAN-butiker fördelat på kedjor. Totalt undersöks 5 800 butiker och av dessa läser 2 611 EAN-koder. Det motsvarar 45 procent av antalet butiker och 80 procent av den totala dagligvaruomsättningen.

En tyst revolution

– Införandet av standardisering med hjälp av artikelnummer och streckkoder har ibland kallats ”detaljhandelns andra revolution”, självbetjäningen anses då vara den första, säger Björn Passad, som trots allt minns det som en förhållandevis tyst revolution som inte, med några undantag, gav upphov till så många protester.

– Vi informerade berörda departement och dåvarande Statens pris- och kartellnämnd, som inte hade några synpunkter. Konsumentombudsmannen, KO, initierar däremot en lång och bitvis svår diskussion om hur prisinformationen till konsument skulle arrangeras om prismärkningen per artikel försvann.

– Diskussionerna utmynnade i en överenskommelse som ”tekniskt skulle säkerställa” att prisinformationen på hyllor och skyltar var densamma som fanns lagrad i butikens dator.

De flesta konsumenter var nöjda

Under hösten 1987 genomförs en konsumentenkät och den visar att 8 av 10 konsumenter var nöjda med prisinformationen trots att prislappen på varje vara slopats.

– I sammanhanget skall man minnas att de nya kassakvittona faktiskt blev en komplett köpnota med varunamn och priser. Tidigare var kvittot bara en ”slagremsa” som ledde fram till en summa att betala, betonar Björn Passad.

Det fanns också en oro inom Handelsanställdas förbund att det skulle försvinna butiksjobb. Men det gav, enligt Björn Passad, inte upphov till några svårigheter i införandet av streckkoderna.

– Diskussionen facket förde i media byggde på analysen: ”Om vi har 10 000 butiker och det försvinner ett jobb i varje butik så försvinner det 10 000 jobb”. Något senare tonades det ned, och projektets kontakter med facket kom mer att handla om hur ergonomin i den nya kassamiljön skulle utformas.

Sverige i ledningen

Slutligen framhåller Björn Passad att EAN är ett system utformat av användare för användare.

– I Sverige visades detta dels genom ledningsgruppens sammansättning, dels genom att kompetent personal från industri och handel ställdes till förfogande i de arbetsgrupper som krävdes. Det var ju ett tidigare okänt område som skulle beträdas och sätta i funktion så smidigt som möjligt.

– Genom hög kompetens i alla svenska arbetsgrupper kunde vi också från svensk sida inta en ledande roll i det europeiska utvecklingsarbetet, säger Björn Passad avslutningsvis.

Björn Passad avgick som VD för EAN Sverige 1999 och kunde då se tillbaka på 30 års arbete med standardisering och EAN-systemet i dess olika skeden. Även internationellt hade han en aktiv roll och ingick i EAN Internationals tekniska kommitté under alla år.  Efter pensionering har han dokumenterat och tecknat den svenska historien kring streckkoden. Björn Passad belönades 2004 med det Söderbergska Handelspriset, som delas ut till personer som bidragit till utvecklingen inom distributionsområdet.

Kalkylen när EAN infördes i Sverige

I februari 1977 presenterade den Svenska EAN-kommittén en förstudie över vad EAN skulle innebära i Sverige. För butikernas del förutsattes kostnadsbesparingar om 1,9 procent av omsättningen, där den största posten var ”slopad prismärkning”. Kostnaderna, med investeringskostnaden som största post, förväntades bli 0,9 procent av omsättningen. Nettoeffekten blev således en besparing om en procent av omsättningen. För leverantörerna redovisades nya kostnader om 92 miljoner kronor per år och besparingar om 60 miljoner kronor per år. En kostnadsökning med 32 miljoner i dåtidens kostnadsläge. Mot det skulle då ställas den kraftigt förbättrade information över försäljningsdata i butikerna som leverantörerna skulle få del av.