Från stordator till persondatorn i butikerna

2013-05-28

När utvecklingen med streckkodsläsning tog fart i slutet av 70-talet var det fortfarande stordatorlösningar från till exempel IBM som dominerade, och som kopplades upp till kassalinjerna. De var dyra, utrymmeskrävande datorer och anpassade för att serva ett stort antal kassor.

– Det var bara de stora varuhusen i Sverige, runt 100 butiker, som hade användning av så stora datorer så vi började leta efter mer flexibla lösningar, berättar Björn Passad som då arbetade för den Svenska EAN-kommittén.

För att täcka behovet för mindre butiker gjordes inom handeln stora ansträngningar för att få fram modulbyggda kassasystem som kunde varieras i utformning beroende på butikens storlek. Mest lyhörda var de japanska tillverkarna, och Björn Passad minns hur de nästan handgripligen hänvisades till att söka lösningen i Japan.

Japanerna förstod behovet

Tillsammans med Pär-Olof Sparén från KF åkte Björn Passad över till IBM i USA för att framföra sina önskemål på mindre datorer.

– Men vi blev vänligt avvisade och fick veta att IBM kände sina marknader bäst.

Väl hemma packade de om resväskorna och löste flygbiljetter till Japan.

– De japanska dataföretagen vi träffade, som Omrom NEC, förstod vad vi talade om. De hade samma struktur inom handeln som vi hade med många små butiker. Det är förklaringen till att det var japanska butiksdatorer som kom att dominera i mindre butiker de första åren.

– Till att börja med var det problem med minneskapaciteten, men det löste sig snabbt, minns Björn Passad, om en insats som var ett av många steg mot dagens persondatorer.