Därför blev det 13 siffror i streckkoden

2013-05-28

– EAN-koden har haft större betydelse för varuhanteringens kostnadseffektivitet än vad många förstår. Det säger Rolf Lindman, en av grundarna till EAN, det som nu är GS1.

Rolf Lindman kan titulera sig Founding Fathers of EAN and Honorary Members of EAN International, och kan se tillbaka på en lång karriär inom svensk och internationell livsmedelshandel. När de första stegen togs mot det som skulle utvecklas till EAN-koden i början av 70-talet var han VD för AB Sunlight, en del av Unilever, och styrelseledamot i Dagligvaruleverantörernas Förbund, DLF.

Rolf Lindman deltog som representant för de svenska leverantörerna i det startmöte som den europeiska varuhusorganisationen CIES hade kallat till i Paris under våren 1974. Vid sin sida hade han en företrädare för den svenska handeln; Rune Höglund, som var VD för Åhléns. Från Sverige deltog även Björn Passad och Christer Jacobsson som tekniskt sakkunniga för handeln respektive leverantörerna. Ytterligare elva länder från Västeuropa var med på mötet, som arrangerades för att undersöka intresset hos den europeiska detaljhandeln att bygga vidare på de amerikanska erfarenheterna från streckkodssystemet UPC.

– Vad vi gjorde på det första mötet var att vi utsåg en teknisk kommitté som skulle göra jobbet, minns Rolf Lindman. Men jag tror att ett av de viktigare besluten som fattades var att vi svarade på frågan: ”Vad är det vi vill med det här?”

Ett tyskt och ett franskt system

Det visar sig att det i Europa vid den tiden fanns dels ett tyskt artikelnumreringssystem, BAN-L, och dels ett franskt, Gencod, som sinsemellan var helt olika. Det tyska byggde på klassificering.

– Ett av de första besluten var att en europeisk streckkod skulle användas för identifikation av en unik artikel och att numret inte skulle vara klassificerande som det tyska BAN-L, berättar Rolf Lindman. Vi skulle utveckla vårt system enligt samma principer som den amerikanska UPC-lösningen.

Det framkom vid mötet att amerikanarna var villiga att ställa sina erfarenheter till Europas förfogande och att själva symbolen fritt kunde användas.

Därför blev det 13 siffror

Ett annat avgörande beslut under den första tiden var att lägga till en siffra till de tolv som ingick i den amerikanska UPC-koden. Ambitionerna i USA när de startade sitt system var strikt nationella och det fanns inte plats för att ta in fler länder i UPC. EAN-systemet kom genom den trettonde siffran att bli tio gånger större än UPC, och därmed det internationellt dominerande.

– Det var fransmännen som krävde att vår streckkod skulle omfatta 13 siffror. På så sätt skulle vi få kapacitet att erbjuda hela världen, inklusive USA, att ingå i systemet. Detta väckte viss opposition bland några av de större länderna, framhåller Rolf Lindman.

Han berättar att fransmännen ställde ultimatum att om det inte blev 13 siffror så blev det ingen europeisk lösning. Då skulle de gå sin egen väg.

– Till slut föll vi som tur var till föga för denna utpressning. Några år senare lovordade jag fransmännen och min vän Michel Laplane för att de så envist höll fast vid tretton siffror. Utan fransmännens envishet hade vi idag kanske inte haft en världsstandard!

Efter många år med utredningar och kommittémöten var de europeiska länderna eniga. Den fullständiga specifikationen för en EAN-kod med tretton siffror kunde fastställas. Den var identisk med den streckkod som skapats i USA, men med ytterligare en siffra för att göra det möjligt att erbjuda alla världens länder en gemensam kod.

– Den 3 februari 1977 enades vi om ”Memorandum of agreement on the formation of EAN”, som Rune Höglund och jag undertecknade för Sverige, och därmed kom vi att ingå i gruppen ”Founding Fathers of EAN”. Men det måste betonas att projektet inte hade kunnat genomföras utan att många framsynta chefer inom handel och industri satsat flera miljoner kronor, framhåller Rolf Lindman. Kostnaderna delades lika mellan handeln och livsmedelsindustrin.

Stora besparingar för handeln

Han minns att det blev många år av lurpassande mellan handeln och leverantörerna innan systemet infördes i stor skala i Sverige. Handeln kunde göra stora besparingar genom att den inte behövde prismärka varje artikel i butiken och få en mer rationell kassahantering. Men för det fordrades att leverantörerna tryckte EAN-koder på alla konsumentförpackningar, och handeln behövde göra tunga investeringar i datakassautrustning.

– För oss leverantörer var tillgång till bättre försäljningsdata från butikerna det stora målet. Vid den tiden hade vi genom AC Nielsen tillgång till butiksdata för tvåmånaders perioder som var baserade på manuella
butiksinventeringar under en till två veckor varannan månad. Detta var ett mindre tillförlitligt system. Med data från EAN gavs möjlighet till mera tillförlitliga försäljningsdata, och därmed helt andra möjligheter för effektiv marknadsföring.



– I den överenskommelse vi undertecknade 1977 slogs det fast att handeln hade skyldighet att ställa EAN-data till industrins förfogande ”at cost price”. Men det var tuffa förhandlingar innan vi fick handeln att acceptera den skrivningen. Vi hotade vid ett tillfälle att avlägsna EAN-koden på förpackningarna, minns Rolf Lindman.

Rolf Lindman fortsatte att vara engagerad i utvecklingsarbetet av EAN både i Sverige och internationellt. Fram till pensioneringen 1988 var han ordförande, alternativt vice ordförande, tillsammans med handelns representant i Svenska EAN stiftelsen, och han ingick även som DLFs representant i EAN International. Efter sin pensionering arbetade han som konsult för DLF med det svenska EAN-projektet fram till 1997.

Tre svenskar historiska

När det gäller svenskar som gjort betydande insatser för streckkoden och EAN ska även Roland Fahlin nämnas. Även han är Honorary Members of EAN International, liksom Rolf Lindman och Björn Passad. Roland Fahlin är före detta VD och koncernchef på ICA AB och var under 80- och 90-talet ordförande i EAN International.