Bättre spårbarhet på frukt och grönt

2013-09-26

I början av hösten fick ett parti honungsmeloner med höga halter av ett förbjudet bekämpningsmedel återkallas från butik. Det är i dag svårt att spåra enskilda frukter och det tar lång tid att återkalla ett parti.

Men genom att använda GS1 artikelnummer, GTIN, skapas förutsättningar för att märka och därmed att spåra såväl frukt och grönt som annat som säljs i lösvikt.

Peter Jönsson, GS1 Sweden

Enklare att spåra giftiga meloner

De giftiga melonerna innehöll karbufuran som är helt förbjudet för användning på livsmedel inom EU, och det används i normalfallet som insektsmedel. Melonerna hade importerades av en grossist i Helsingborg i slutet av juli, och omkring 700 kilo ska ha sålts vidare till handeln och levererats ut till butik.

– Händelsen är inte unik, konstaterar Peter Jönsson på GS1 Sweden. Den här gången drabbades en handelsaktör, men nästa gång är det någon annan.

Peter Jönsson menar att det inte helt går att undvika partier av frukt och grönt som av någon anledning måste återkallas. Det är ett viktigt argument för bättre märkning, och genom det möjlighet att spåra de varor som måste återkallas.

– Redan 2005 togs det fram en första handledning för att använda sig av GTIN på frukt och grönt och hur man märker varje artikel på konsumentnivå. I höst kommer GS1 med en ny handledning och i och med att tekniken utvecklats har det blivit enklare att skapa förutsättningar för god spårbarhet.

Stora fördelar med GTIN-märkning

Frukt och grönt i lösvikt märks inte i dag med ett unikt artikelnummer, GTIN. I stället används PLU-nummer. PLU-numret identifierar en viss grupp av artiklar, som till exempel en äppelsort, och alltså inte det unika äpplet från ett visst land eller en viss odlare. Artikeln läggs på en våg i utgångskassan, PLU-numret knappas in manuellt av kassapersonalen och priset registreras på kvittot.  I anda länder identifieras frukt och grönt med GTIN och märks med exempelvis GS1 DataBar eller GS1 DataMatrix, som är mycket mindre i storlek än den traditionella streckkoden och kan innehålla mer information, som till exempel utgångsdatum, vikt och batchnummer.

– Förutom att det finns felkällor när PLU-numret knappas in manuellt, blir det svårare att spåra en enskild artikel, eller hitta en speciell underleverantör. I dag kan det ta flera dagar att stoppa och återkalla en vara från butikerna som inte har ett artikelnummer. Genom att märka varje artikel med ett GTIN går det på någon timme, framhåller Peter Jönsson.

– Förpackningar med frukt eller grönt, till exempel ett sexpack med äpplen, har i dag ofta ett unikt GTIN och man märker även upp de pallarna så att de går att spåra, berättar Peter Jönsson.

Men intresset för att märka varje artikel inom frukt och grönt har än så länge varit svalt. Det har pekats på att det blir många olika artiklar att hålla reda på och att hanteringen blir krånglig.  Peter Jönsson menar att handeln måste kräva av leverantörerna att börjar märka med GTIN. Hans bedömning är att det kan ta mellan fem och tio år att införa en märkning av frukt och grönt.

– Vi måste också fråga oss vad det kostar, och vilka konsekvenser det får, att inte ha spårbarhet på den här typen av varor.

Peter Jönsson hoppas att ett första steg ska vara att man börjar märka pallar och detaljistförpackningar i en sändning, enligt GS1-systemet. Då går det att se vilken butik som fått en viss sändning. Idag sätts en PLU-etikett på ett äpple vilket lika gärna kunde varit en etikett med unikt GTIN. Det fysiska märkningsmomentet är detsamma.